Då var det avklarat, bestigningen av Afrikas näst högsta berg! Vi har kämpat, frusit och mestadels av tiden gått. De flesta klarade det, men vissa blev riktigt sjuka av luften som inte innehöll så mycket syre när vi var uppe på ca. 5000meters höjd. En elev fick till och med bäras ner hela vägen på bår. Nu är i alla fall alla hemma igen efter en väldigt häftig och jobbig resa!

I onsdags morgon for vi iväg från Nairobi. Vi reste i några timmar till centrala Kenya. Så småningom såg vi berget sträcka sig mot himlen utanför bussfönstret och det kändes overkligt att det var dit upp vi skulle. Vårat mål var att bestiga Point Lenana på 4985 möh, den 3e högsta toppen (de andra måste man vara erfaren klättrare för att klara av och överleva). Första dagen gick vi till ett camp på 3300 meters höjd. Vandringen var seg, men när vi kom över trädgränsen öppnades landskapet upp och vi fick en fin utsikt. Vi kom fram till Old Mose’s camp vid skymningen där vi lagade mat över trangiaköket.

Lunchpaus.

Solen gick ner och vi fick då känna något vi inte fått känna tidigare här i Kenya. Det var riktig kyla. Vi som hade saknat mörkret, saknat att gå ut med tjocka kläder, till och med saknat kyliga vindar, kände bara nä. Kyla är inget för oss. Händerna var iskalla, kroppen skakade, ja, ni där hemma vet ju hur precis vad jag menar. Det kändes lite bättre att sedan krypa ner i en sovsäck i de skruttiga våningsängarna, rumskamraterna var på bra humör och det blev en ganska bra natt trots allt.
Andra dagens vandring. Fortfarande en bit kvar till berget!

Nästa dag var det en lång vandring till campet som låg nedanför toppen. En stigning på ca. en kilometer, det känns i benen det! Det sprang lite olika mindre mysiga gnagardjur på golvet, de lyckades även ta sig upp i sängarna.. Vaknade på natten av att man inte kunde andas. Hur många andetag man än tar lyckas man inte få något syre i lungorna. Nästa dag var det acklimatiseringsdag, vi gick på en tur i det vackra landskapet. Lade oss tidigt, för vi skulle börja gå vid 2-tiden på natten för att nå toppen lagom till soluppgången.

När vi blev väckta var det fullmåne och en maffig stjärnhimmel. Vi tog på oss de varmaste kläderna vi hade och började den jobbiga stigningen i mörkret. Det var brant, jobbigt och kallt. Såg snö för första gången på ett år! Vid nästan femtusenmeters höjd fanns inte mycket syre. Var och varannan meter fick man lägga sig ner på marken, hyperventilera och försöka få lite syre. Man kände sig som fiskarna hemma i akvariet, när pumparna stängs av och syret i vattnet tar slut och de lägger sig på botten och flämtar. Fast där låg vi uppe på ett berg, med stjärnhimlen ovanför oss. Allt är ju annorlunda här jämfört med Sverige. Även stjärntecknena, till exempel så är karlavagnen uppochner.

Tillslut nådde vi toppen. Vi var långt ovanför molnen som blev upplysta av solen som steg över himlen. Det va så vackert. Runt oss var bergsmassiv, vi såg ända bort till Kilimanjaro i den klara morgonluften. Helt underbart. Vi var on the top of the world, eller i alla fall on the top of Africa!
Från toppen!

Vägen tillbaka var lång. Vi hade bärare med oss som lyckades guida oss ner för ett stenstup som vi senare fick reda på att det var livsfarligt. Inte konstigt det med tanke på alla rullande stenar, men vi överlevde det med. Den som blev dåligast av höjden var Stefano, som de först fick bära ner från toppen. Nere vid campet byggde det en bår medans han låg och hallicunerade och fick sedan bäras på bår den långa vägen tillbaka. Men nu är han frisk igen! Det var underbart att komma ner på lägre höjder igen, där det inte känns som att andas i en dykartub som man glömt fylla på syre i.

Bussen som väntade på oss när vi hade vandrat tillbaka från där vi började körde oss raka vägen till Naurou Moro River Lodge, ett hotell där vi övernattade. En stor buffé väntade på oss och jag och ett gäng tjejer fick ett stort hus att sova i. När vi skulle duscha mötte vi på lite problem. När vi vridit på kranarna i de båda duschrummen flödade kokhett vatten ut. Och det är inte som svenska duschar, att de är bra konstruerade så att man kan stänga av utan att få så mycket vatten på sig. Badrummena fylldes av vit vattenånga som sedan sipprade ut i korridoren och lade sig som brandrök vid taket. Panikartat försökte vi gå in i badrummen som numera kändes som en ångbastu, försökte stänga av kranarna som dessutom gav elektriska stötar samtidigt som kokhett vatten sköljdes ner för våra armar. Vi lyckades tillslut lösa problemen och kunde sedan njuta av att bo på lyxhotell. Men så är Kenya, inte ens på "fina" ställen funkar det som det ska.

Jag är fortfarande helt slut efter resan. Helgen avslutades i alla fall väldigt bra då jag och Rickard bastade och badade lite i poolen, perfekt!

Internet är borta mestadels av tiden nu, ingen vet riktigt varför, det regnar ju inte och det var inte jättelängesedan internetsnubbarna var här, så det är ganska svårt att vara online.

Här kommer bilder från förra helgen då jag, Kicki, Lovisa och Fredrica var på hembesök hos kvinnorna som vi volontärarbetar hos.



Det känns så hemskt när de bjuder på mat när man vet hur lite de har. Men det var en trevlig och spännande dag i Kibera. Man ser så mycket, alla människor och barn. Smuts och fattigdom, men samtidigt all glädje. En av de hemska grejer man ser är fiskrenset som säljs som mat. Varje dag fiskas det upp hundratalston nilaborre från Victoriasjön här i Kenya. Det skulle ju kunna mätta många människor, men icke. Det rensas, fileas och skickas iväg till Europa där vi rika människor kan köpa den, och kvar här blir fiskhuvuden och fenorna som flugorna samlas på och säljs. Denna sjuka värld vi lever i…

Hoppas ni alla har det bra där uppe i norr, nu är det faktiskt februari, inte många månader kvar tills jag flyger hem. Herregud vad tiden går fort.. Vi håller på att planera inför sportlovet, och det blir Tanzania med Amanda, Fredrica och Felix! Vi kommer åka från Nairobi till Staden Arusha i Tanzania där vi kommer tillbringa några dagar för att sedan åka vidare till kuststaden Dar Es Salaam och därifrån tillbaka till Nairobi. Bestämdes igår, nu gäller det bara att boka allt:)

Pussar!