Lördagskväll på internatet, cirka 10 personer är samlade i zebrarummet, ett av sällskapsrummen på internatet. Någon har försökt knappa in melodifestival finalen på TV:n, självklart funkar det inte helt som det ska, det är ljud men ingen bild. Ingen är direkt fan of schlager utan pratar om vilken låt som är sämst, diskuterar vilka kläder de kanske har på sig och hejar lite på Salem Al Fakir.

Själv har jag tillbringat kvällen i biosalongen, Alice in wonderland. En speciell film, men jag gillade den. Innan filmen börjar ska man stå upp till nationalsången men annars är bioupplevelsen ganska likt som i Sverige.

Tidigare idag fick vi lite cellskräck här inne på internatet så vi åkte in till downtown där vi gick en promenad i Ohoropark (frihetsparken) där jag och Fredrica inte kunde motstå att hyra trampbåt för 15kr, de andra tyckte att det var det fånigaste som finns, och jag kan hålla med att det är lite fånigt, men mysigt!

Nuförtiden är man van vid allt man ser här, men ibland börjar man tänka efter och kommer på att det man ser är ganska konstigt. Till exempel en vakt som jag såg igår natt från bussen som vaktade en bro. Han hade inte gevär eller batong som de brukar ha utan i handen höll han meterlånga pilar och en pilbåge. Har han tänkt att han ska skjuta någon med dom om han blir överfallen? När man går på gatan är det alltid mycket människor, de bär grejer på huvudet, barnen i schalar på ryggen, trafiken är galen och är överallt, matatus tutar, folk vänder sig om som om de aldrig sett vita förut (fastän det bor ganska många vita här i Nairobi) och barnen kollar storögt och börjar ofta le. Det är alltid grönt, dåliga vägar, röd jord och vid torka kan man möta på en hjord med undernärda kossor mitt i vägen. Kommer kännas så lugnt och rent på gatorna när man kommer hem. Det är faktiskt bara 3 månader kvar nu…

Här kommer lite bilder från u-landsfältstudierna från förra veckan.


På en tavla inne i skolan stod detta, inte konstigt att landet har svårt att komma fram i utvecklingen:

Ja, vad ska man säga?