Oj oj nu har jag en hel del att berätta om! Så jag ska väl försöka börja från början då.

Denna veckas fältstudier började med att vi åkte till Enkokidongo. Vi reste i skolbussen på de dåliga vägarna men efter några timmar lyckades vi komma fram. Landskapet var fantastiskt. Det var gröna kullar med tjocka moln som täckte topparna. Om ni har sett filmen Blood Diamond så vet ni precis hur det såg ut. Det var bara en mil till Tanzanias gräns, så när det var klart väder såg man Kilimanjaros fot och sjön i nationalparken Sarangeti.
Här, mitt ute i ingenstans, lever den mest kända folkgruppen av Kenyas 42 stammar, massaierna. Kvinnor med stora pärlsmycken, klädda i kangaz och vackra tyger. Man i röda tyger, vapen och uttänjda öron. Barn i söndriga secondhandkläder från tidigt 90-tal. De är Kenyas nomadfolk, bor i sina lerhyddor i byarna. Männen jagar, kvinnorna lagar mat. Speciella sånger och danser är också typiskt för massaierna. Mycket av det här låter vackert, och det är det också. Fast det finns mycket som döljs under den vackra fasaden av smycken och tyger. Det är månggifte, ojämnställdhet, könsstympning och andra uråldriga traditioner. Till exempel att man slår ut mittentanden på barnen när de är runt 7år, en kvinna är värd ungefär 10 kor, de gör även det mesta av arbetet och våld är vanligt förekommande. Det finns så mycket konstigt. Här skulle vi elever på svenska skolan i alla fall bo.

Dagen borjade med att vi fick en rundtur i byn, fick gå in i olika hem, prata med människor och barnen vinkade nyfiket till oss. Nästa punkt på schemat var getslakt. Detta fick vår klasskamrat Philip göra, med en machete högg han av halsen på djuret medens vi andra kollade på, men jag blundade en hel del. När djuret var dött skar de upp magen och visade hur det såg ut inuti. De som ville fick smaka på färskt blod och andra äckliga grejer. Jag och några andra uppskattade inte slakten så mycket utan drog oss bort, men de andra fortsatte och upptäckte det ena och det andra de hittade ett litet getfoster och åt lite färska njurar..

Senare hjälpte vi till att laga maten tillsammans med massaikvinnorna. Vi rensade bönor, skalade potatis etc. Det tog flera timmar att laga över de öppna eldarna, men framåt kvällen var grytor, ris, bröd och självklart även get färdigt för att äta. Vi sov hos några svenska biologer och socionomer som gjorde ett projekt i byn, så klassen trängde ihop sig och sov på loftet i deras hus. Fanns inga riktiga väggar så det sista man såg innan man somnade var Afrikas maffiga stjärnhimmel.

Vi gick upp klockan 6 för att bestiga ett berg. Så vi gick och gick, det tog ett bra tag. På vägen upp kollade vi på olika medicinalväxter och kämpade i solen som bara blev starkare och starkare. Tillslut nådde vi toppen där massaierna kokade té och vi satt och kollade på den fantastiska utsikten. Vi såg skorpion, sköldpadda och vackra fåglar. Det var häftigt. Det hanns inte göras så mycket mer under dagen och när vi kom hem till Nairobi var vi trötta, smutsiga men glada.

Men det blev en ny dag, och nya äventyr. Vi åkte till en té-farm i White Higlands, utanför Nairobi. Även detta var över förväntningarna. Landskapet var så grönt, så härligt. Farmen var en av de äldsta i Kenya och ägdes av ett klassiskt engelskt par, vars kvinnans familj hade ägt stället i över hundra år. De hade en stor trädgård och ett vackert gamalt hus. Det började med att vi fick té och hembakta småkakor. Vi fick en lång genomgång om hur té-produktionen gick till och det var väldigt intressant. Sedan gick vi till fälten, fick testa att plocka té och kollade på de vackra vyerna. När vi var tillbaka fick vi glass i trädgården och köpte té. Vi alla gillade stället så mycket att vi utan att tveka skulle flyttat dit om vi fick chansen. Det va skönt att komma bort från staden till ett ställe där man kunde gå skogspromenader, andas friskluft, där kossorna inte var lika smala och där man inte behövde ha höga murar runt husen.

Dagen därpå åkte vi till ett rehab för street children. Där satt 107 pojkar inlåsta en större del av dygnet, i åldrarna 10-17.. De har kommit dit av olika anledningar, droger, kriminalitet eller att de själva blivit slagna/utnyttjade hemma, och eftersom det inte finns något bra socialt skyddsnät här hamnar även misshandlade tioåringar på rehab.. Sjukt land? Ja.

Var sjuk igår, förkyld. Att vara sjuk på internatet är väldigt kul, eftersom det alltid finns andra som är sjuka samtidigt. Så jag och Fredrica låg och kollade på film en stor del av dagen. Sedan har jag också flyttat in till Amanda! Så nu är större delen av rummet täckt av våra sängar, jag har flyttat in mina högtalare och ljusslingor. Jag tror nog att det nu blivit internatets mysigaste rum. Får se hur länge jag får bo kvar innan jag blir utkörd av boardingen. Nu så ska jag plugga, mycket prov nu innan jul.
pussar