Nu skulle jag egentligen vara på väg till Nakuru, nationalparken som är känd för sina tusentals flamingos, där jag var med famlljen i vintras. Sova en natt på hotell, game drives, kolla in staden. Men nej, här ligger jag sjuk istället. Om det är magsjuka eller matförgiftning vet jag inte. Så nu ska jag tillbringa min helg framför läxböcker och filmer! Inte så många kvar på internatet så det kommer nog vara lugnt för en gångs skull.

Igår satt jag med svenska prov i 5timmar. Fick skriva uppsats i ämnet kärlek och jag skrev en intervjuv. Sedan bar det iväg till Kibera, till HIV-kvinnorna. Lektion blev det dock ej, för en av kvinnornas syster hade dött. Hon var hemma och sörjde så vi besökte henne i hennes lilla plåtskjul. Hon hade inte ätit på flera dagar, bredvid mig satt systerns dotter som var i vår ålder. En pastor kom dit, bad böner. Alla satt ihopträngda, ett foto skickades runt. Dom frågade om vi kunde säga någonting, vi visste inte riktigt vad vi skulle säga så vi bad en bön på svenska. Det största problemet just nu är begravningen, som självklart kostar pengar. I deras kultur är det viktigt att man blir begravd där man föddes, och i detta fallet ligger hemtrakterna ganska långt från Nairobi. Jag vet inte riktigt varför, men antagligen för att man ska kunna vila i frid, men viktigt är det, pastorn bad böner att de skulle lyckas samla ihop pengar om och om igen. Alla från kvinnogruppen har lagt motsvarande 20kr var vilket är mycket pengar om man bor i slummen, och lyckats samla ihop ungefär 200kr. Frakten, som sker på taket ovanpå en matatu kostar 1500-2000kr. Så vi ska försöka hjälpa till att samla ihop pengar här på interatet och även från Sverige om någon är villig att skänka en slant?, så att Helen börjar äta igen och inte oroar sig för hennes systers begravning, och att kvinnan ska få vila i frid.  

Veckan som gått har varit helt okej, var ute och åt på den etiopiska resturangen både på onsdagen och igår, både gott och billig(25kr/måltid). Blir nog inte dock det för mig på ett tag nu...

49 dagar kvar nu tills jag är hemma, tiden går så fruktansvärt fort!